Ensam hemma

Sedan Annika for i torsdags har jag varit ensam hemma men speciellt ensam har jag dock inte varit. Det är förstås trevligt att ha fullt upp och lära känna folk bättre men det tar emot att se "accelerationen" i relationerna här och samtidigt veta att jag har mindre än två veckor kvar i Salta.

I torsdags lämnade jag Annika på terminalen vid 7-tiden på morgonen och fick ett infall att springa upp på Cerro San Bernardo efteråt som jag fullföljde. Vackert i soluppgången men med rejäl sömnskuld så sov jag gott långt in på dagen när jag kom tillbaka.

Fredagen inleddes med ett stadigt gympass. Fortsatte med mate med pastorn och barnhemsbesök. Avslutades med besök av Robinson och sedan besök hos Dámaris.

Lördagen blev en lång dag. Först hängde jag på Veronica med familj ut till ett läger utanför Autodromo. Hon skulle hålla ett litet föredrag om våldsförebyggande i familjer och jag skulle kompa en sång hon ville sjunga med dem. Tito och deras barn var också med och bilresan fylldes av samtal om Sverige och deras möjlighet att hälsa på. Tito bjöd också på "ärtskidor" som han plockade på ett algarobo-träd vid lägergården. Tydligen väldigt näringsrika och något som ätits länge. Efter besöket på lägret åkte vi till en av stans, enligt dem, bästa restauranger för en smaskig empanadaslunch. Marcelo hette restaurangen och låg i närheten av Mercado Artesanal i utkanten av stan. Sedan blev det efterrätt på Grido.

Kvällen inleddes med med ungdomsgudstjänst/bibelstudie på Natanaels kyrka och fortsatte till småtimmarna med pizza och Uno hemma hos Dámaris. Otroligt trevligt.

Igår började jag med gudstjänst i vanlig ordning. Därefter blev det mera empanadas, denna gång med pastorsfamiljen. Sedan hälsade jag på Alfredo och pratade ett bra tag. Kul att se att han är vid gott mod. Hans son har fått 3 månaders kontrakt på jobb här i Salta och fungerar som ett bra stöd för honom. Hostelpriset har tyvärr höjts med 50% nu inför turistsäsongen men de verkar leta lägenhet tillsammans nu så jag är vid gott mod.

När jag kom hem från Alfredo läste jag ovanstående i tidningen. Likt många gånger förr kom vi in på inflation vid lunchen och Jorge berättade att det inte direkt var oväntat att inleda året med prishöjningar. I artikeln skriver de att priset på flygbiljetterna höjs med 12%, vägtullarna längs kusten med 35%, drivmedlen med 10% och lokalbussbiljetterna med 66%. Man kunde ju önska att lönerna ökade i samma takt...

På kvällen åkte jag med Tito och Veronica till en för min del ny kyrka. De nämnde någon av de första veckorna här att det fanns en kyrka i närheten av dem som grundats av svenskar och där en svensk missionär jobbade. Jag glömde dock bort det, i röran av alla nya intryck skulle jag tro, och tänkte inte på det förrän ämnet kom upp igen på lunchen i lördags. Jag propsade på att åka dit och det gjorde jag rätt i. Inte för att jag hann prata speciellt mycket med svenskarna (för det visade sig vara flera till antalet) men jag hade jättetrevligt med ett gäng argentinare. Jag träffade en Walter som jobbade som läkare i Mora men var på semester här och ett par andra argentinare som också kunde en del svenska. Tito och Veronica behövde åka innan gudstjänsten var över men det gjorde ingenting. Jag hade en fantastisk kväll med de andra där och blev hemskjutsad av Walters familj. 

Som ni ser på bilden nedan så firades Reyes Magos, de vise männen, och barnen fick godis.

Idag släpade jag mig upp till posten för att hämta ut ett paket som skickades från Sverige i oktober eller något och som inte tycks ha haft så bråttom. Det tog drygt 1,5 timma så jag är glad att jag fick med boken. När jag kommer hem till Sverige ska jag skicka några paket bara för att det är så smidigt.

Tiden har bråttom och jag försöker skynda långsamt. 10 dagar kvar i Salta...