Jul, nyår, besök och annat festligt

Det börjar vara ett tag sedan sist och det är väl hög tid att hoppas att ni haft en trevlig jul och ett gott slut på 2013. Passar också på att skicka med en önskan om ett välsignat 2014 när jag ändå är i farten. Vi, eller åtminstone jag, har haft fantastiska veckor fyllda med alla möjliga ovanligheter. Liksom det senaste inlägget blir det här fullproppat med bilder för att illustrera veckorna som gått. Trevlig läsning och tittning!

Annika, som tillbringat hösten i Buenos Aires och är den tredje (eller första?) av Salts volontärer i Argentina, dök upp dan före dopparedan och har sedan dess förgyllt vår tillvaro till och från innan hon i torsdags lämnade landet för att fortsätta semestrandet i Chile. Istället för att sakna den svenska julen såg vi till att fylla vår julafton med saker vi inte skulle fått hemma. Vi inledde med en julfrukostbuffé av exotisk frukt. Innan julfrukosten julhandlade jag lite basilika till kycklingen vi lovat ta med till kvällen. Intressant var att få frågan vilket datum det var av en av expediterna, undra om det hade kunnat hända i Sverige?

Sedan jultraskade vi upp på stans kulle för att njuta av ett julväder man sällan får i Sverige på julafton.

Vår del av julfirandet avslutades med julglass. Sedan var det dags att åka till David och Cecilia för att inleda det argentinska firandet. Eftersom Davids familj är vana en sen middag och Cecilias en tidig gjordes en kompromiss och vi inledde julmiddagen vid 22-tiden. Det serverades lite av varje då alla bidragit på olika sätt. Asadon uteblev inte och nedan ses kvällens asador (grillare) David stående till vänster i bild. Den som grillar har inte tid att sätta sig ner utan har fullt sjå att grilla och servera kött.

Julafton här liknar vårt nyår i sitt fokus på tolvslaget. Barnen hade full koll på hur många minuter som saknades och när väl tolvslaget slog bad vi, skålade och delade ut paket. Barnen tycktes ha fått några paket redan under dagen men fick alltså fler när den 25:e kommit. Här får barnen även paket den 6:e januari, till minne av de tre vise männen.

Vi hade förberett lite lussebullar att ackompanjera glassen till efterrätt.

På annandag jul tog vi bussen ut till La Caldera och traskade sedan de 45 minuterna till Campo Allegre och dammen där för att bada. Det är egentligen ganska galet att vi inte har badat där innan. Jag menar, alla dagar av svett man genomlidit och så har man inte lagt ner mer tid på klura ut hur man kan bada här, märkligt. Skönt var det i alla fall och jag önskar vi hade knäckt idén tidigare så man kan hinna dit fler gånger. Nåja.

Efter badet i Campo Allegre i torsdags kom Andreas föräldrar och vi gjorde något så märkligt som att äta middag på en vegetarisk restaurang här i Salta. Något jag tänkt göra länge men som inte blivit av. Fredagen spenderades på lite sightseeing i Salta, bland annat med prisvärd lunch på Mercado San Miguel. På lördagen var utflyktsmålet San Lorenzo, en klassiker och favorit. Jag bröt mig ur gruppen och tog en löprunda upp till en utkiksplats, bild ovan och nedan.

När vi kom tillbaka från San Lorenzo drog vi igång med middagsplanerna, att bjuda Jorge och Graciela på milanesas gjorda av Andreas föräldrar. Efter ett antal svängar fram och tillbaka för diverse kompletteringar under matlagningens gång så blev det till sist en otroligt trevlig middag. Jag och Andrea fick agera tolkar för att alla skulle kunna vara delaktiga men det var bara trevligt. Robi tittade också förbi en sväng under kvällen och fick användning av sina räknekunskaper upp till 21 i en rafflande pingismatch mot Christer, Andreas far.

Söndagen inleddes med gudstjänst i vanlig ordning och sedan var det egentligen församlingslunch. Den missade vi dock tyvärr eftersom vi skulle hämta ut hyrbilen och börja rulla norrut. Lunch fick vi som tur var ändå och det var heller ingen dålig sådan. Vi stannade på en fiskrestaurang i Campo Allegre (samma ställe vi badade vid tidigare, men då var restaurangen stängd) vars specialitet var pejerrey fiskad strax söder om stan i Dique Cabra Corral. Min pejerrey serverades med senapssås och var förträffligt god. Sedan rullade vi vidare upp i bergen längs en fantastisk serpentinväg som mycket riktigt var vackrare än den nyare vägen till Jujuy.

Nu har vi kommit fram till dagens mål, Humahuaca, och hittat ett trevligt hostel att så småningom räkna våra får på. Först gick vi dock runt ett tag i den mysiga staden, jag snackade runt med folk om flöjtar och sedan åt vi. För min del blev det Locro, en traditionell gryta som fortfarande inte hade provats av just mig. Den var god men just den jag fick var i alla fall inget speciellt.

På måndagen fortsatte vi sedan mot resans mål, Iruya. Den otroligt vackra resan förgylldes ytterligare av några lamadjur som betade längs vägen. Vår gissning tror jag landade på vicuña.

Här har vi kommit fram till den lilla bergsstaden på ca 2000 invånare och knatat upp på stans "utkiksplats".

I Iruya var vi bara över dagen då vi ville ha god tid på oss att hinna tillbaka till nyårsfirandet. Jag hade dock fått upp ett flöjtspår så när vi passerade Humahuaca igen på väg mot Tilcara så svängde vi in så jag kunde göra ett försök. Efter ett tag tipsade en tant om tanten rakt över gatans son som tydligen både var musiker och gjorde egna quena-flöjter av bra kvalité. Jag lånade ut min telefon så hon kunde ringa honom och efter ett par minuter dök han upp. Vi följdes sedan åt hem till hans bror där han förvarade instrumenten, hade en trevlig pratstund där han spelade och berättade innan jag valde en quena av jakaranda. En lång jakt på en quena som faktiskt är ett instrument och inte bara en kul souvenir var slut och vi åkte vidare till Tilcara. Bilden ovan visar torget och den märkliga statyn i Humahuaca och bilden nedan är tagen i Tilcara.

I Tilcara bodde Annika sen ett par dagar tillbaka men hon hade varit på dagsutflykt i Purmamarca och saltöknen i närheten och inte kommit tillbaka ännu. Masterna till min telefonoperatör hade "regnat sönder" men efter att ha lånat telefon på hennes hostel fick vi veta att hon satt fast på andra sidan floden på grund av översvämning (i den mån det kallas översvämning när vägen korsar floden utan bro och stängs av när det finns vatten i floden). Jag och Andrea väntade och föräldrarna, som inte vant sig att äta så sent, åt utan oss. Väntan var absolut priset då vi sedan åt en fantastisk måltid aubergine-milanesas med inslag av livemusik av syskonen ovan. De var för övrigt från Salta.

På nyårsafton följdes vi åt alla fem mot Salta även om Annika redan sett en del som stod på vårat schema. Först åkte vi till Purmamarca, gick en sväng i de färgglada bergen och förstärkte hotellets minst sagt sparsmakade frukost.

Här ovan förstärktes frukosten och sedan begav vi oss till San Salvador de Jujuy för lunch.

Innan jag var hemma hos David och hans nya grill ovan för att fira med en stadig mängd familj så gick jag och Robinson ut i parken för att skåla in det nya året med våra vänner där. Ett fantastiskt initiativ och ett riktigt trevligt resultat. Vi köpte budin, någon slags sockerkaka som är traditionell såhär års, som vi gav till alla och skålade in det nya året. Tiden sprang dock iväg och vi höll på missa att ta oss till respektive nyårsfirande, behövde springa för allt vi var värda genom halva stan och kom båda fram dränkta i svett. Det var hundra procent värt det.

God mat, trevliga samtal och rejält med smällare följdes upp med dans och slutligen sångstund med diverse folkmusik.

Det dansades inte bara traditionell folkdans som nedan utan barnen bjöd också på en härlig dans till "Gangnam style", bild ovan. Det var härligt att se hur gammal dansade med liten och stor med ung på ett opretentiöst vis.

Allt som allt blev det ett otroligt trevligt nyårsfirande. Andrea och hennes föräldrar drog vidare mot Iguazú på nyårsdagen och jag och Annika pratade erfarenheter och hade lite picknick vid en stor trapp i utkanten av stan. Sedan drog Annika vidare mot Chile på torsdagsmorgonen och mina sista två veckor i Salta hade börjat.