Spaning

Så var det, äntligen vad det verkar, slut på val för den här rundan. Igår avklarades sista etappen av fyra. Nytt för i år var nämligen att man hade nationella och provinsiella val på olika dagar och att man dessutom höll preliminära val några veckor innan det faktiskt gällde. Således har det varit mycket kring valen under tiden vi varit här, det första pre-valet var i augusti och provinsvalet var alltså igår. I Argentina stänger det mesta under valdagen och det är till och med förbjudet att fira officiell gudstjänst eller ha andra möten som skulle kunna stå i konflikt med eller påverka valresultatet. Dessutom är det förbjudet att sälja alkohol i anslutning till valet och därför tejpade man helt sonika för alkoholavdelningen på Carrefour och de andra supermarketarna (vad heter det egentligen?) som hade öppet trots söndag och valdag.

Valet har som sagt öppnat upp för möjligheten att prata politik med människor här och ofta behöver man knappt fråga, man kan få sig en lektion helt gratis. Igår pratade jag med en härlig församlingsmedlem som rest mycket, är gammal militär och alltid har mycket att berätta. Hans ord om det politiska systemet här kan få tjäna som en glimt av de åsikter jag samlat på mig såhär långt. Han berättade att han hört om en svensk politiker som vid ett tillfälle köpt choklad för statens pengar eller, som han uttryckte det, snott choklad av folket. Sedan jag berättat att det fortfarande kan komma upp i debatter skrockade han hjärtligt och sa att här i Argentina hade politikern inte nöjt sig med chokladen hon hade snott chokladföretaget med alla anställda när hon ändå var i farten. Hon hade till och med roffat åt sig de anställdas hundar. Systemet här tycks minst sagt var aningen mindre transparent än det svenska. Vi har förstås också pratat en del med pastorn Jorge om politik och bland annat tycks nuvarande presidenten vara sjukskriven utan någon tillfredsställande anledning som jag förstod det och vicepresidenten är tydligen föremål för inte mindre än 32 rättsmål. Sådär fortsätter det, många använder makten för egna syften.

En annan snackis är Argentinarnas relation till dollarn. Med en relativt rörlig egen valuta är det många som vill spara sina pengar i dollar. Det är dock inte regeringen helt för och man måste därför kunna redovisa varför man behöver dollar om man ska få växla vitt. Att spara är då ingen godkänd anledning utan det måste antingen vara för att man ska resa eller att man måste betala en särskild skuld i dollar. Detta har gett upphov till en svart marknad för växling av dollar och det tycks i dagsläget inte vara särskilt svårt att få tag i dollar, i alla fall inte i mindre mängder, men växlingskurserna är dåliga. Faktum är att man pratar om fyra olika dollarkurser. En oficial strax under 7 pesos, en paralelo på nästan 10 pesos, en turistico på runt 8-9 pesos och en för företag som Jorge inte kände till var den låg när vi pratade om det igår. Grovt räknat skulle jag kunna växla 100 kr via dollar och få 120 pesos istället för att ta ut mina kronor som pesos och få 80 pesos för varje hundring. Och då pratar vi helt vitt på erkända banker. Om jag istället skulle växla mina dollar svart skulle jag kunna trolla fram ännu fler pesos per krona. Det är sannerligen märkligt hur det kan vara som det är och det är ingen lätt sits de befinner sig i. Jag erkänner gladeligen att jag har svårt att greppa vidden av vad detta innebär för problem och hur situationen kan lösas.

Slutligen så la mina butiksvana ögon igår märket till något besynnerligt. De mindre förpackningarna kaffe var anmärkningsvärt mycket billigare än de större. Detsamma gällde den frysta spenaten i 800 respektive 400 grams förpackningar:




I övrigt så har vi klarat av ännu en vecka av hetta. De senaste dagarna har klockat in på runt 35 grader och tyvärr bjuds man inte på särskilt mycket friskare temperaturer på nätterna. Många nya erfarenheter är bra erfarenheter men att sova med en kudde dyngsur av svett drar jag inte många lärdomar av.

Förra veckan inleddes med en härlig måndagskväll tillsammans med Dámaris som bjudit hem oss till sig. Först bjöds vi på tortillas med dulce de leche ackompanjerat av en skojande fader och sedan gick vi en lång promenad i utkanten av stan. Sedan flöt dagarna på i ett ganska lugnt tempo. Jag införskaffade ett gymkort så mornarna spenderades till stor del där och i övrigt så var det en ganska vanlig vecka i ett rätt ovanligt liv. Oklart om det är värt att nämna men i lördags blev jag invigd i machovarianten av rundpingis där den som förlorar räcker fram sin arm så att de andra kan snärta till en över handleden. Fantastiskt grabbigt men också rätt kul.

Den intresserade kan kika in på den lokala tidningen El Tribuno och läsa en intervju av vår vän Miguel som lever på gatan här i Salta. Den är förstås skriven på spanska men google translate kanske kan hjälpa. Länk

Bilderna nedan har någon vecka på nacken men då jag inte hade några andra får de göra jobbet. De är dessutom tagna där vi promenerade med Dámaris.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar