Så var det, äntligen vad det
verkar, slut på val för den här rundan. Igår avklarades sista
etappen av fyra. Nytt för i år var nämligen att man hade
nationella och provinsiella val på olika dagar och att man dessutom
höll preliminära val några veckor innan det faktiskt gällde.
Således har det varit mycket kring valen under tiden vi varit här,
det första pre-valet var i augusti och provinsvalet var alltså
igår. I Argentina stänger det mesta under valdagen och det är till
och med förbjudet att fira officiell gudstjänst eller ha andra
möten som skulle kunna stå i konflikt med eller påverka
valresultatet. Dessutom är det förbjudet att sälja alkohol i
anslutning till valet och därför tejpade man helt sonika för
alkoholavdelningen på Carrefour
och de andra supermarketarna (vad heter det egentligen?) som hade
öppet trots söndag och valdag.
Valet har som sagt öppnat upp för
möjligheten att prata politik med människor här och ofta behöver
man knappt fråga, man kan få sig en lektion helt gratis. Igår
pratade jag med en härlig församlingsmedlem som rest mycket, är
gammal militär och alltid har mycket att berätta. Hans ord om det
politiska systemet här kan få tjäna som en glimt av de åsikter
jag samlat på mig såhär långt. Han berättade att han hört om en
svensk politiker som vid ett tillfälle köpt choklad för statens
pengar eller, som han uttryckte det, snott choklad av folket. Sedan
jag berättat att det fortfarande kan komma upp i debatter skrockade
han hjärtligt och sa att här i Argentina hade politikern inte nöjt
sig med chokladen hon hade snott chokladföretaget med alla anställda
när hon ändå var i farten. Hon hade till och med roffat åt sig de
anställdas hundar. Systemet här tycks minst sagt var aningen mindre
transparent än det svenska. Vi har förstås också pratat en del med pastorn Jorge om politik och bland annat tycks nuvarande presidenten vara sjukskriven
utan någon tillfredsställande anledning som jag förstod det och
vicepresidenten är
tydligen föremål för inte mindre än 32 rättsmål. Sådär
fortsätter det, många använder makten för egna syften.
En annan snackis är Argentinarnas
relation till dollarn. Med en relativt rörlig egen valuta är det
många som vill spara sina pengar i dollar. Det är dock inte
regeringen helt för och man måste därför kunna redovisa varför
man behöver dollar om man ska få växla vitt. Att spara är då
ingen godkänd anledning utan det måste antingen vara för att man
ska resa eller att man måste betala en särskild skuld i dollar.
Detta har gett upphov till en svart marknad för växling av dollar
och det tycks i dagsläget inte vara särskilt svårt att få tag i
dollar, i alla fall inte i mindre mängder, men växlingskurserna är
dåliga. Faktum är att man pratar om fyra olika dollarkurser. En
oficial strax
under 7 pesos, en paralelo
på nästan 10 pesos, en turistico
på runt 8-9 pesos och en för företag som Jorge inte kände till
var den låg när vi pratade om det igår. Grovt räknat skulle jag
kunna växla 100 kr via dollar och få 120 pesos istället för att
ta ut mina kronor som pesos och få 80 pesos för varje hundring. Och
då pratar vi helt vitt på erkända banker. Om jag istället skulle
växla mina dollar svart skulle jag kunna trolla fram ännu fler
pesos per krona. Det är sannerligen märkligt hur det kan vara som
det är och det är ingen lätt sits de befinner sig i. Jag erkänner
gladeligen att jag har svårt att greppa vidden av vad detta innebär
för problem och hur situationen kan lösas.
Slutligen så la mina butiksvana
ögon igår märket till något besynnerligt. De mindre
förpackningarna kaffe var anmärkningsvärt mycket billigare än de
större. Detsamma gällde den frysta spenaten i 800 respektive 400
grams förpackningar:
I övrigt så har vi klarat av ännu
en vecka av hetta. De senaste dagarna har klockat in på runt 35
grader och tyvärr bjuds man inte på särskilt mycket friskare
temperaturer på nätterna. Många nya erfarenheter är bra
erfarenheter men att sova med en kudde dyngsur av svett drar jag inte
många lärdomar av.
Förra veckan inleddes med en
härlig måndagskväll tillsammans med Dámaris som bjudit hem oss
till sig. Först bjöds vi på tortillas
med dulce
de leche ackompanjerat av
en skojande fader och sedan gick vi en lång promenad i utkanten av
stan. Sedan flöt dagarna på i ett ganska lugnt tempo. Jag
införskaffade ett gymkort så mornarna spenderades till stor del där
och i övrigt så var det en ganska vanlig vecka i ett rätt ovanligt
liv. Oklart om det är värt att nämna men i lördags blev jag
invigd i machovarianten av rundpingis där den som förlorar räcker
fram sin arm så att de andra kan snärta till en över handleden.
Fantastiskt grabbigt men också rätt kul.
Den intresserade kan kika in på den lokala tidningen El Tribuno och läsa en intervju av vår vän Miguel som lever på gatan här i Salta. Den är förstås skriven på spanska men google translate kanske kan hjälpa. Länk
Bilderna nedan har någon vecka på nacken men då jag inte hade några andra får de göra jobbet. De är dessutom tagna där vi promenerade med Dámaris.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar