Here Comes the Rain

Det tycks som om jag tog hem priset som första sjuklingen. Magbesvär verkar jag fortfarande klara mig undan, toca madera (ta i trä) men värmen i onsdags kom med en härlig laddning förkylning. Den senare hade som tur var en rätt kort topp och förhoppningsvis stannar den inte alltför länge. Om du skulle läsa detta högt kan du dock ha användning av en klädnypa för att det ska bli mer autentiskt.

Onsdagen blev lugn då en tryckande värme anlände. Jag var ut en liten sväng med löparskorna för att känna efter i benet. Det kändes långt i från kört men rätt skört. På eftermiddagen lekte vi med barnen på barnhemmet igen. Det tar sig för var gång. Den här gången hann barnen till och med lugna ner sig så pass att de kom på tanken att fråga om vi hade förberett några lekar. Det hade vi inte så vi fick gott leka vidare på deras villkor. Denna gången blev det en del "mamma, pappa, barn" vilket faktiskt slutade rätt bra med att Andrea (mamman) hade högläsning för barnen (barnen) när de skulle sova. Själv var jag storebror och var jättegammal och fick göra precis vad jag ville för att jag var typ vuxen, det passade mig perfekt. Jag fick då möjlighet att spela domino med en annan kille som inte ville vara med de andra, lugn och skönt och alla glada och nöjda. Känns dock som att det är på sin plats att hosta upp någon svensk lek, vi får klura på det. Vad funkar för 7-12 åringar? Uno, dos, tres - queso kanske? Vi får väl se.

Efter en sömnlös natt och med inkommande förkylning ackompanjerad av en lätt feber blev torsdagen lugn. I fredags lagade jag raggmunkar och fläsk åt pastorsparet och vilade från barnhemmet. Typiskt att man ska bli sjuk lagom till helgen då allt händer. Jag blev dock för uttråkad för att stanna hemma på kvällen. Det är ju trots allt lite lugnare jobb än på barnhemmet.

I lördags var det återigen dags för gitarrlektion. Jag hade förberett mig med bland annat "Here Comes The Sun" och "Forever Young", Cecilia som är huvudläraren kan inte sjunga på engelska och därför verkar tanken vara att jag ska sjunga de låtar som är på engelska. Tror och hoppas att Andrea också ska bli involverad i det innan musikcaféet de har innan jul, annars blir det mycket sjungande för min del.

Cecilia frågade också om jag ville haka på lovsångsbandet här och det vill jag så hon skulle gräva fram lite noter och någon cd så jag kan lära mig lite lokala sånger. Kul, ska bli spännande att försöka ge ifrån mig väljudande toner från en liten synth. Det blir en ny erfarenhet och lyckas jag så blir det två.

Igår firade vi en nattvardsgudstjänst där jag hipp som happ blev ljudtekniker ett par minuter innan start och jag och Andrea fick två oväntade mickar och ett lika oväntat solo sedan Cecilia hört Andrea klämma i på svenska när vi sjöng deras version av "Ropa till Gud". Det var inte direkt läge att försöka få fram att jag inte har så mycket till röst när jag är förkyld så det var bara att sadla upp och köra. Av någon anledning sänkte de både volym och tempo när vi skulle sjunga så det blev helt fantastiskt långa toner.

Efter gudstjänsten var det canasta för hela slanten. Ett fantastiskt projekt till knytkalas där man blev alldeles svettig av att försöka hänga med när maten letade sig till och från köket för att slutligen på tallrik anlända ute på volleybollplanen där långbord dukats upp med stolar och bestick från alla möjliga håll. Vårt bidrag, den enda efterrätten, var kladdkaka med grädde och jordgubbar. Vi hade inte räknat med att vara ensamma om efterrätt, särskilt efter att ha frågat Jorge ett par gånger om det var "okej" att ta med efterrätt, så det räckte bara till barnen och några enstaka vuxna. Typiskt. Det verkade dock inte vara något stort problem så vi släpper det och går vidare.

När vi stökat undan efter canastan tillbringades resten av dagen med Robi, ett pingisbord och två kortlekar. Efter att ha fått dagens omgång stryk i ping pong intog Robi rollen som lärare i kortspelet Truco, ett väldigt klassiskt spel i Argentina som spelas med en annan kortlek än den traditionella med ess till kung. I en Truco-lek har man, liksom i vanliga fall, olika serier kort såsom hjärter och ruter, här kan det t.ex. vara svärd och guld. Istället för att köra på det traditionella viset där nummrena representerar värdet på kortet har man valt att använda detta system mera sporadiskt. Fyror, femmor och sexor är lägst utan skillnad mellan serierna medan ett i serien svärd är högst. Ett i serien klubba däremot kvalar in någonstans i mitten tillsammans med alla tvåor och treor. När man började förstå spelets olika plan tycker jag det verkar riktigt kul, lite bökigt i början bara med ologiska hierarkier. Truco kan man spela på två så jag och Andrea kan roa oss med att öva på veckorna.

Slutligen tog jag och lärde Robi och Andrea hur man spelar "Hjärter sju". Måste säga är svårare än man tror att få med alla regler på ett främmande språk och då är Hjärter sju ändå ett relativt enkelt spel.

 Så här ser det ut när det regnar första gången på 6-7 månader, spännande va?

Pestoprövning. Barilla i liten burk för 64 pesos/st tog hem priset både i kategorin "Dyraste pesto" och "Pesto med smak närmast den vi är vana vid". Fortfarande är pestoabstinensen dock på en nivå där 64 pesos är för mycket för två fattiglappar. Så hädanefter får det nog bli den något billigare motståndaren på 30 pesos. Om prismärkningens tillfälliga frånvaro på hyllkanten har något samband med Barillapestons hutlösa pris är fortfarande oklart.

Med de första regnet kom även ett åskoväder som slog ut elen ett tag. Jorge var inte sen med att dyka upp och ersätta vår mobillampa med ett stearinljus. Romantiskt så det förslår.

Såhär ser en canasta när den börjat lugna ner sig och, nästan, alla hittat en plats för både sin bak och sin mat.