Men först - Jobb. Jag är som sagt här genom Salts volontärprogram och man frestas lätt att göra en distinktion mellan fritid och jobb här, likt den ovan. Det är dock inte helt rättvist eftersom mitt jobb sträcker sig även över det som lätt ses som fritid. Mitt uppdrag handlar, kanske främst, om relationer och att dela livet med syskon i en annan del av världen och inte om att agera gratis arbetskraft. Det är inget man gör 8-16 måndag till fredag. Som ni kommer märka finns många luckor i mitt schema och man kan tycka att vi borde göra mer, att det borde bli långtråkigt med så "få" uppgifter. Kanske, det återstår att se. Än väljer jag att vara optimistisk och tro att vardagen trots bristen på ett späckat schema kommer fyllas av många värdefulla möten där jag får möjlighet att lära känna nya människor, ett nytt språk, en ny kultur och att bygga relationer. Jag väljer också att se även det jag i tal och skrift kallar för fritid som en del av mitt jobb, en del av volontärprogrammet. Att leva i ett nytt land är en 24-7-kurs i både kulturförståelse och språk. När man aktivt måste söka efter ord i sitt svenska vokabulär så vet man att det går åt rätt håll.
I lördags var jag gitarrlärare för första gången i mitt liv. Kyrkan har ett arbete för medlemmar och andra där man inbjuder till kurser i allt från matte och engelska till gitarr och trummor. Mycket för att skapa bra sammanhang för barn och ungdomar och hjälpa dem att hitta en trygghet i kyrkan. Medlemmarna hjälper till med det de kan. Cecilia är musiklärare och basar för gitarrlektionerna, jag och Robi hjälper till. I Argentina använder man inte det system vi svenskar är vana vid med toner och ackord från A till G utan istället Do, Re, Mi... Do är tonen C, Do+ ackordet C-dur och Sol- är således G-moll. Egentligen inte så svårt om det inte vore för att man var van något annat. Jag har därmed två hinder (bortsett från att jag inte är gitarrlärare och endast spelar hjälpligt själv) mellan mig och de barn och ungdomar jag försöker hjälpa: ett nytt språk och ett till nytt språk. Lyckligtvis kan man lära sig båda med tid och övning.
På söndagen firade vi gudstjänst i vanlig ordning och sedan åt vi lunch med pastorsfamiljen. Som vanligt åt vi länge och pratade om allt möjligt. Jag gillar dem och jag gillar hur mycket man lär sig av att dela måltider med dem.
Måndagen inleddes med en utflykt till ytterligare en by ett par mil utanför Salta och avslutades med ett litet möte med vår handledare David. Denna gången hette den byn Campo Quijano och omgavs av toppar på 4-5000 m.ö.h. Jag knäppte några bilder som ses nedan. David delade med sig av planer på att vi skulle börja jobba på ett barnhem tis-tor och att vi skulle börja redan följande dag med ett litet besök.
Igår tog jag en löptur till Cerro San Bernardo på förmiddagen. Jag måste säga att jag var beredd på större bestraffning idag, det är ju trots allt dryga tusentalet trappsteg och ett par hundra höjdmeter. Dock kanske jag inte borde ta ut segern i förskott, andra dagen brukar vara värst. Time will tell.
På eftermiddagen tittade vi in på barnhemmet för att presentera oss och få en bild av stället. Det visade sig även att vi inte alls skulle vara där tis-tor utan onsdagar och fredagar i ungefär 1-2 timmar vardera. Vi fick också veta att det inte var lämpligt att börja förrän nästa vecka. I övrigt vet vi rätt lite om vår uppgift på barnhemmet. Det är för barn med dåliga familjeförhållanden, misshandel, droger osv. Personalen på barnhemmet har väldigt lite tid att se barnen och leka med dem, all tid går åt att laga mat och sköta det praktiska. Som jag fattat det är det där vi kommer in i bilden. Många av barnen saknar vuxna föräldragestalter och personer som bryr sig. Förhoppningsvis kan vi göra skillnad i deras liv genom att finnas där, lyssna på och leka med dem.
På kvällen var vi hembjudna till Veronica och Tito på middag, två medlemmar i församlingen. Veronica är även vår kontakt mot barnhemmet då hon jobbat där tidigare. Nu jobbar hon med liknande frågor fast på kommunen. Vi bjöds på en en fantastisk asado, argentinarnas paradrätt. Grillat kött med grillat kött. Den är gången med härliga grönsaker till. Blev en lång kväll med många härliga samtal och alldeles för mycket god mat. Tito tycktes intresserad av både vandring, klättring och fiske så vem vet, kanske gör vi en tur någon gång.
Idag har varit en lugnare dag. Vi lagade lunch åt pastorsfamiljen, köttbullar, rotsaker i ugn och brunsås. Mycket välsmakande om jag får säga det själv. Vi var rädda att det skulle bli en flopp om vi körde helsvenskt med kokt potatis. Dessutom saknades lingonsylten eller gelén så det hade ändå inte blivit någon äkta svensk värdshusrätt. Sen städade jag kyrkans toaletter med trasiga diskhandskar istället för toalettborste. Inte fullt så välsmakande.
Tjipp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar